När det vankas ketchup i polisongerna

Under 1 1/2 timmes tid, jo du läste helt rätt, vi är sjukt envisa i denna familj och ger oss inte i första taget. I alla fall, under 1 1/2 timmes tid har det i dag diskuterats vem som kletade ketchup på senapsflaskan. En dödssynd och den skyldige borde bara tagit tjuren vid hornen och sköljt av flaskan rakt av, då hade vi inte slösat 1 1/2 timme av två liv, plus 20 minuter av en tredje persons. Sinnes!

Till lunch serverades i dag grillad korv med bröd. Visserligen gör det mig sjuk as hell men jag orkade inte anstränga mig med en femrätters Nobel-lunch, jag kör all in i tvättstugan nämligen.

Jag tog först. Korvbröd, i med den grillade korven, en rak sträng senap och så snirkligt ormspår med ketchup på det. Alltid, alltid, alltid i den ordningen. Fine!

Sedan kom mellansonen. Grillad korv i brödet, en tjock sträng ketchup och så en sträng senap ovanpå det. Done!

Då undrar jag, vem av oss två är det som har kletat ketchup på senapsflaskan? Den som tog senap först och ketchup sedan, dvs. jag? Eller den som tog ketchup först och senap sist, alltså sonen? Det borde ju i rimlighetens namn vara den som tog ketchup först och senap sist, eller är jag helt efter?

Vid en sådan diskussion, när dåren inte ger med sig utan bara fortsätter vara envis som en hel jävla åsnefarm på speed, då kan det lätt hända att det slutar med att mamma rycker åt sig senapsflaskan och kletar ketchuphelvetet i hans polisong.

+

=

do NOT mess with the Queen of fucking everything!