När det ska spanas in

...så får jag grymt ont i magen och världens stresspåslag. Ja, det är alltså en lägenhetsvisning inbokad på förmiddagen här, några som funderar på att flytta in här i juni då vi lämnar byn efter 3 år.

Vad är det då som gör mig så stressad? Jo men det här att någon ska gå runt och bedöma mitt hem, kolla in mina grejer, hur vi har det. Kanske snoka både här och där. Ja, inte för att jag har några hemligheter här hemma direkt, men det känns ändå skitjobbigt att någon vilt främmande människa ska komma in i mitt hem och gå runt. Nästan lite som inbrott sådär. Jo, jag vet, det är bra dumt att tänka och känna så.

Dom hade ju i alla fall kunnat ha anständigheten att komma och titta INNAN jag började riva ner gardiner, tavlor, lull-lull. INNAN jag började packa ihop livet här för ett liv i det hett efterlängtade lilla radhuset. Så hade jag sluppit skämmas för att det är så tomt, kalt och ostylat. Vad jag heter? Mupp tror jag visst att det var!

I går, när jag for runt här och höll på med packningen och rensningen som b¨st, så råkade jag fastna med tån bredvid stortån (vad heter tårna egentligen? Kan bara stortå och lilltå, men motsvarande pekfinger då) i min förbannade Internetsladd som ligger och skräpar löst i hallen numera. Det gjorde lite ont men inte så att jag avled på fläcken, så jag tänkte att det är väl lugnt och fortsatte jobba på.

En timme senare hade jag lätt föredragit att bli skjuten om någon jägare varit i närheten, för satan vad ont jag hade! Det molade och tokvärkte, illamåendet gjorde mig kallsvettig och varenda hjärtslag kom från den där tån. Av med strumpan och kikade. Då var det en spricka längs med hela tån och skinnet hade sjunkit ner i den. Själva tån hade antagit en härlig lila-svart ton. Mums!

Somliga straffat Gud med detsamma! Jag vet bara inte för vad än.

Och här är jag som pillrar lite på min onda tå...